(Summary)

Solen börjar sakta gå upp över Hylströmmen. Soluppgången i Hälsingland är inte som alla andra soluppgångar. Den påminner mig om något speciellt, något före min tid. Jag tittade ut över det stilla porlande vattnet och dimman som reste sig mot skyn. Jag såg ner på henne. Snart skulle hon tillhöra mig..

Jag stängde av motorn på bilen. Jag tog en klunk av det avsvalnade take-away kaffet. Jag lyfte blicken upp mot fönstren. Fjärde från vänster, där bodde hon. Hon var inte bara vem som helst. Det var hon som alltid mötte min blick på caféet hon jobbade på Det var hon som log mot mig när jag gick förbi. Det var hon med det vackra håret. Det var hon. Jag såg henne i fönstret. Hennes blonda hår föll ner över hennes skuldror och det lilla ljus som fanns kvar denna dag reflekterades i hennes ansikte. Hon påminde mig om lyckliga tider. Hon var inte speciellt vacker, men hon var min.